Litet bidrag

Dessa små sötnosar blev mina bidrag denna gång till neo i Huddinge sjukhus. Ena setet är i storlek 38 och det andra i 44.
Har även stickat sockorna :)

När kroppen säger ifrån

Har jobbat en del och rätt intensivt. Men det är så scheman kan se ut på jobbet. Men så igår fick maken magsjuka... jag migrän. IoM att han redan sjukt sig pallrade jag mig till jobbet, blir för dyrt. Idag åter migrän men jag envisas med att gå... blir bättre framåt 12 slaget... sen vid 14 så orkar inte kroppen med längre... börjar få feber.  Kommer hem och 38 grader har man visst. Hoppsan! Inte konstigt att jag inte mår bra.

Här hemma har vi bytt ut vattkoppor mot magsjuka. Först lille D sedan maken och nu mini D! Yea! Vadå vabbruari? Nov-feb vad kallas det?  Vintuari?

Bättringsväg

Detta är 4:e dagen och imorse vaknade mini upp skrattandes. De värsta kopporna på ansiktet har börjat torka ut. Kan tänka mig hur skönt det måste vara att klådan börjar stilla sig.

Har verkligen inte känt igen min lille skatt som vanligen är busig och mestadels glad. Nu har han varit nästan bara ledsen om han inte funnits i famnen.

Men inte idag! Idag går han runt och busar igen. Så härligt!

Vattkoppor deluxe

Nu insjuknade mini i vattkoppor... :/ inte är det lindrigt.  Feber stora... enorma blåsor med snabbspridning. Feber och trolig huvudvärk. Gråtkalas till max och.... så har han kräkts :/ min stackars mini. Skär i hjärtat

Orättvisa

Jag upplever att denna värld är orättvis... orättvis på många sätt... men en del slinker ändå förbi
Dock i natt fick jag reda på att en väninnas bebis dött i magen i v 38. Mitt hjärta stannade en stund... jag såg visst blev och tagen ut. Blev ledsen... hade känslan av att gråta på plats men sen tog arbetet över. Hade dåliga patienter.

Livet är oerhört orättvist. När en ska glädjas att slutet är nära och en belöning kommer så... blir det... inget... ett änglabarn. .. änglaförälder...

Har svårt att hantera känslorna och tanken... och då tänker jag...hur fasligt dåligt mår inte hon?

Det är så orealistiskt alltihop! Så hemskt... som sagt svårt att hantera som vän... men fy... känslan av att bara springa hem mitt i natten och krama mina små vart ju överväldigande. .. fan! Skit!