Orättvisa

Jag upplever att denna värld är orättvis... orättvis på många sätt... men en del slinker ändå förbi
Dock i natt fick jag reda på att en väninnas bebis dött i magen i v 38. Mitt hjärta stannade en stund... jag såg visst blev och tagen ut. Blev ledsen... hade känslan av att gråta på plats men sen tog arbetet över. Hade dåliga patienter.

Livet är oerhört orättvist. När en ska glädjas att slutet är nära och en belöning kommer så... blir det... inget... ett änglabarn. .. änglaförälder...

Har svårt att hantera känslorna och tanken... och då tänker jag...hur fasligt dåligt mår inte hon?

Det är så orealistiskt alltihop! Så hemskt... som sagt svårt att hantera som vän... men fy... känslan av att bara springa hem mitt i natten och krama mina små vart ju överväldigande. .. fan! Skit!