De första...

...stegen! Jag var tidigare så ledsen, för i min bild skulle jag missa de första stegen mini tar för att jag jobbar så mycket.

Men icke! De kom idag och jag är så lycklig över att ha fått se dessa live! ♡♡ han tog och funderade länge länge...sen tog han små små stapplande steg.

Minns lille Ds steg och de var mer säkra och målinriktade. Han väntade tills han var helt stabil. Men inte mini han övar in sig i sina nya färdigheter.

Så roligt att se skillnad på detta sätt. De är så underbart unika på många många sätt men så lika på andra busheter.

Vattkoppor!

Jahapp då har vi fått vattkoppor i huset. Lille D verkar iaf inte så speciellt besvärad,  än så länge. Men återstår att se. Det har iaf under natten spridit sig från bakom öronen och två prickar på rygg  till hela rygg mage och nacke.

Så vi avvecklar pricksjukor en efter en...

Det som oroar mig är min make som inte fått det. Han har tagit 1 vaccin som ger hnm 80% skydd... men det är inte roligt att få detta som vuxen ändå... :/

Den sömnlösa

Natten... har sovit i ca 2h. Kunde inte sova. Mini D hostar och har sig...och jag...ja jag ligger mest och lyssnar.

Hoppade ju på en 50% kurs om palliativ vård. Den tog jag tillbaka nu. Inser att den är för tuff för att jag ska klara av den i dagsläget. Det är för många moment, på tok för många moment och för snabbt tempo. Jag behöver mer ledigt från jobb för att klara av den. Ja, mer ledigt från jobb! För jag är inte beredd att ge upp tid med mina barn. Inte för en kurs som är mest för "lönen"skull.

Så nu läser jag en kurs ändå... den är på 25% inte alls samma höga tmpo och framför allt! Mer realistisk. Metabola syndromet. Den har jag gjort första uppgiften på. Ska kika på om jag kan påbörja andra lite smått. Samt fylla på första...

Men idag är jag trött... oerhört trött. Låg väl kanske och tänkte på att "varför kan du inte fixa detta". Men tillslut fick jag helt enkelt bestämma mig... du är inte misslyckad bara för att du inte får ihop familj, 100% jobb och två kurser som sammanlagt blir 75% det går bara inte ihop! Så nej... jag är inte misslyckad bara lite orealistisk från start.

Migrän...

Bara för att jag skrev att den nästan var bortblåst iom mina graviditeter så självfallet får jag anfall deluxe. Nu är det andra dagen och jag ska visst jobba idag.

Det hela utlöstes nog av ren trötthet. Eller brist på återhämtning efter dumt nattjobbsschema. Fick nämligen 2 nätter ledig en natt och sen jobba en natt. Ledig en dag och nu ska jag jobba kväll. Inte var det så lätt att vrida tillbaka dygnet med lämplig mängd sömn.

Så nu sitter jag här med migrän och gör i ordning mig för jobb. Den har lättat något men tror dock inte att jag kommer att klara ett helt pass. Vi får se...

Jobbångest

Vet ni... jag har varit föräldraledig i lite över 26 mån! Visst under 12 av dessa har jag jobbat 25%, men det är ju eg inget. Under 26 månader har jag haft ett och sedan två barn som gosat och klängt. Och nu kommer jag att ha få lediga dagar med dem... det gör ont i hjärtat. I mitt avtal så bör jag (nästan ett måste) jobba varannan helg. Så varannan helg kommer jag ha mysiga mornar. Det gör ont och är oerhört jobbigt. Visserligen kommer jag att ha hand om dem även när jag jobbar kväll... men då kommer en nattning att försvinna. En gosig läsestund eller en bråkig brottningsmatch med mini.
Men detta har varit min vardag som nu kommer att vara bortblåst... lite över 2 underbara år, med mycket jobbigt och tufft men enormt glädjefyllt... en era som är förbi... får längta till somrarna och helgerna förståss. Men konstigt känns det. Oerhört konstigt... och sorligt på något sätt. Jobbigt

Vila i frid

Min farmor har sedan länge varit sjuk, de senaste året varit mer eller mindre riktigt dålig... men så för en 10 min sedan fick jag det samtal man helst vill skippa. Farmor har gått bort.
Farmor var den som tog hand om mig som barn, redan som nyfödd då mamma behövde jobba på 2 arbeten och plugga samtidigt som pappa pluggade och jobbade. I mitt hemland har vi inte samma möjligheter som här.

Vi bodde hos farmor ett tag, som många ur vår familj. Det är ett rätt stort hus hon hade som delades av många.
Har både roliga minnen och hemska. Hade en kyckling som vi odlade fram. Denna kyckling kunde ha blivit en rejäl måltid men istället så sparade vi den för att jag ville det. Farmor såg till min önskan... tills denna kyckling blev stor och visade sig vara en argsint tupp som hoppade på mig konstant. Då blev han soppa... som var min favoriträtt som barn :)

De hemska minnena är kopplat till krig och flykt. Dessa går jag inte in på. Det räcker så i denna svåra stund...

Inte det år jag hoppats börja på...