Dorak

Idag har ett av det hemskaste hänt mig. Inte bara mig utan maken också. Min älskade Dorak är sjuk och behöver avlivas. Det var ett av det tyngsta beskeden någonsin. Oerhört smärtfullt. Konstigt nog, trots att vetskapen om hans avlivning imorgon. Så känns det ok just nu. Det kommer inte att kännas bra. Dorak föddes 2007, den 13 april. Kommer att leva till idag 17/2-2012. Snart 5 år gammal. Många år med en liten. Har så många minnen, så mycket att glädjas åt. Så mycket ilska, hopplöshet men framför allt glädje. Han har varit ljuset i min ensamhet då jag studerade. Maken jobbade mycket då och ja, han höll mig sällskap. Han är en av mina bästa vänner och kommer att finnas djupt i mitt hjärta. Han älskade Dorak har betytt så mycket för vår tillvaro. Det kommer att kännas tomt. Oerhört tomt att inte höra krafsandet eller ja ljudet av att han äter och busar. Finns inga ord som beskriver min sorg just nu egentligen. Men jag hoppas av hela mitt hjärta att han inte lidit, för han har lurat oss fram till denna veckas sjukdom. Han har verkligen lurat oss ordentligt!
Kroppen är fylld med metastaser över tarmar, mage och ja hela kroppen. Illrar är mästare på att ljuga, vi har inte sett detta komma. Dorak har fått den bästa av maten. Inte bara torrfoder. Han har haft fina tänder. Förutom en lunginflammation varit kärnfrisk tidigare. Pigg och glad. Är än idag pigg och glad. Men beslutet för hans skull är att vi ger honom frid. Jag vill inte nå den dag som troligen är snart kommen, att han inte längre kommer att vara pigg och glad. Han har en sådan vacker päls, tjock och fin. Han är min Dorak såsom han varit de 5 åren. Känns så konstigt att veta att han är så sjuk. Då han inte visar det.
Hur fick vi reda på att han var sjuk? Jo, han började kräkas i förra veckan. Sen vart han bättre. Tänkte att han fått i sig lite mycket päls. Då det var päls i avföringen. Men så igår kom det en vattentunn diarré...och sen en till. Varningsklocka. Gjorde vad vi kunde, vätskeersättning bokade tid till idag och gav det han ville äta. Han fick i sig det han behövde.
Älsklingen fortfarande busig, lekfull och pigg. Tänkte det kanske bara är maginfluensa. Han är så fin, dock gick han ned sig i vikt på ca 2 dagar. Hrm... jo men det gör man. Om man kräks...

Hos veterinärn såg första röntgenbilderna bra ut, proverna såg fina ut. Veterinärn ville ändå kolla med ultraljud då liten kräktes och hade diarréer. Vet med mig som jobbar inom vården att röntgen inte visar det som det behöver visa...inte alltid...bara vissa saker.

Efter det kom beskedet. Och frågan... Kunde vi ha räddat honom genom att ha sett det tidigare?
Veterinärn trodde inte att symtomen funnits... Han var frisk i Juni efter hälsoundersökning. Han har varit pigg...fått enormt vacker vinterpäls. Detta går fort ibland. Och det är det hon tror är fallet. Det har bara gått väldigt fort.
För han är bortsett från tumörerna i ett väldigt bra skick.
Han är vacker.

Min största rädsla senare under denna dag är att jag kommer att få ta hem en tom transportbur. Komma hem till en tom lägenhet. Se hans tomma rum.

Hur klarar man det? Tiden läker sina sår... men tills dess? Hur fixar man det? Hur ska vi tömma hans rum?

Kommer att försöka sälja något till någon nybliven illerägare. Vissa saker är ganska nya. Sedan har vi en hel del torrfoder! Men just nu är det irrelevant. Det är svårt och irrelevant. Senare idag ska vi ta adjö av vår älskade vän. Vår älskade familjemedlem. Vårt älskade barn. För det är det han varit, vårt barn i familjen. Min älskade kära iller Dorak. Rinas Dorak för att vara exakt.