Han är verkligen borta. Hans doft är kvar i rummet han tidigare hade. Numera finns där inget kvar av honom förutom doft. Har gett bort allt...slängt eller sålt det... Orkade inte se hans rum fyllt och det stå tomt utan honom. Nu är det bara doften kvar.
Saknade hans tassar nu på morgonen... då jag kom hem från nattskiftet... inga tassar som hälsar. Ingen nos som sticker fram... ingen slick på handen...
Min älskade tassis... när tar smärtan slut?
Klarade en hel natt utan att lipa... tungt... hela scenen spelades dock upp igen. Maken som ringer från vetten... Fick ont i magen i den expeditionen... men det gick... hörde om och om igen... makens gråt...i telefonen...och sen beskedet...
Mindes min oro timmarna innan... som sedan bara gick över till fasa... och sorg... ilska över ja...vad? Livets orättvisa?
Men jag överlevde natten utan att gråta... lite ont i magen bara... känner eg. att det är för tidigt för mig att gå tillbaka... känner mig inte stark än... sover inge bra...sover med sömntablett... bara för att få lite...
äter katastrofalt...tvingar i mig för att leva... men ja...inte för att det är gott...
Men nu på morgonen så faller tårarna... saknaden... rutinerna... min älskade Dorak!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar