tisdag 8 september 2015

Hur mycket...

Min syster har för lite över 1 månad sedan separat sig från sin..ja nu ex.. ett beslut hon tog och de ska vara vänner i det hela. Hon var till en början ångestfylld och ledsen. Konstigt? Nej, inte alls.
Men till saken är att hon blivit riktigt elak mellan varven. Vi i familjen får tassa ordentligt för att inte få oss en rejäl avhyvling. Tror dessvärre att jag börjar gå nog ordentligt över det hela... kommer troligen att förlora en syster ett bra tag, men ärligt så som det är nu så har jag nog gjort det.

Ett exempel...
Hon pratar vilt om jobb och sen intressen... intressen som jag inte är i närheten av... ställer följdfrågor och verkar intresserad. Allt är fridfullt och bra... hon berättar glatt vidare. Samtalet dör ut lite och jag börjar prata lite om mitt och om ngt från jobbet (vi jobbar på samma avdelning.  Förut såg jag framemot att se min syster där...just nu överväger jag att kanske byta jobb för att slippa se henne för ofta. Ja så illa är det). Hon blir 1. Besvärad av att jag pratar jobb. Suckar och himlar med ögonen och kommenterar med "jag är inte intresserad av att prata jobb. Jag är ledig"...hrm... går över med att prata lite om min familj... får rullande ögon och suckanden. Och inget somhelst intresse, inga följdfrågor.

Så fort hon kan så flyr hon ifrån mig.

Får sedan reda på idag att hon tycker att jag pratar för mycket, att jag borde ta med mamma ut och prata av mig för vi verkar behöva det båda två.

De senaste gångerna har jag mest suttit tyst och frågat lite vart efter hon berättat... då fick jag "jag vill inte prata egentligen" jaha?

Kommentarer familjen får är:
"åh! Kan ni inte vara tysta ett tag?"
"Åh vad ni låter"
"aaaah, vad höggjutt det är"
"Om du ska sitta här så får du vara tyst, för jag vill inte prata med dig"

Kommentarerna sårar djupt. Sen är hon korthuggen och snäsig.  Svarar man fel då får man allt höra det.

Hur länge ska man orka? Upplever att jag förlorar min syster. Hon har tidigare aldrig varit så mot mig. Mot min mor och bror har hon varit så i flera år. Men inte mot mig och far.

Är bara så ledsen över det. Ont i magen. Och vet inte om jag orkar länge till. Snart lär jag gorma något elakt tillbaks. Och det lär såra oss emellan ännumer...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar