Vet inte hur jag hamnade på en tjejs blogg idag... men vad det gör ont i hjärtat. Hennes ena barn doh i magen vid 6månader och hennes andra vid 9 månader, plötslig spädbarnsdöd. Fy! Så hemskt!. Tårarna rann när jag läste hennes berättelse. Livet är så orättvist! Vilket fick mig att ännu en gång tänka att inte underskatta det vi har.
Så min uppmaning är: krama om era älskade, tala om vad de betyder för er! Vi är gynnade på ett eller annat sätt!
*ligger nu med min älskade son i famnen som sussar sött...vill aldrig släppa taget*
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar