Besvärad

Jag är riktigt besvärad... nästan arg... eller ja arg är jag nog.

Min man har en resttenta på 0.8poäng idag. Vi hade sedan tidigare bestämt att min bror skulle passa lille D under tentan. Men att bror skulle följa med in och sitta i biblioteket. Då det är nära till min avdelning och det skulle innebära 1 timma själv med lillen. Inte mer...
Men jag vet att min bror inte var så förtjust i iden. Han ville stanna hemma med lille D och leka.
Men min bror har aldrig varit själv med hnm mer än 15 min. Om ens det! Min bror kan inte byta blöjor... han hulkar sig och tycker det är vidrigt då lillen pruttar!
Brodern min gick och blev sjuk i helgen men skriver igår kväll att han ändå kan ställa upp. Han mår så pass bra att han tänkte gå ut och äta med mina föräldrar lite senare och tänkte ta med sig lille D dit... vad sade du? Vadå ta med? Får då som svar att "ja, så svårt kan det inte vara. Det är bara att bära ner hnm till vagnen. Jag har trots allt jobbat inom hemtjänsten". Äldre som kan bo kvar hemma och ett 13 månaders barn är långt ifrån samma. Frågade hur han tänkt sig med blöjan. "Men att han har bajs i ca 2 timmar har ingen dött av". Jag blev då irriterad. Men om det händer ngt "Vad skulle hända? Jag tar hand om hnm". Näe ber då snällt om inte han kan följa med min man in. "Det orkar jag inte, är för sjuk plus att då hinner jag inte till lunchen med mamma och pappa".
Då sade jag att näe... tyvärr får försöka lösa det på annat sätt. Blev så arg pch besviken. Men vad förväntade jag mig? Passar det inte min bror så beter han sig som en bortskämd snorunge och struntar i det. Men inte kan jag lämna mitt dyrbaraste med någon som inte känns trygg så länge så långt bort ifrån min räddning?
Får panik då klockan är 23:50. Mamma sover och vi visste att hon hade ett viktigt möte på morgonen. Och det sista sms från min bror är "ja glöm det då...så här dags kommer ni inte hitta ngn. Ni har sumpat er chans". Humöret är inte på topp.

Kontaktar i hopp min syster. Som jag visste skulle jobba kväll. Syster ligger hemma och är sjuk från jobbet. Men ställer upp. Hon kan trots bristande ork åka in med maken och sitta där. Med ett krav att hon får en dator som funkar till kl 09:00 så att hon kan beställa Kary Perry biljetter. Lätt ordnat säger vi! Sen om lille D blir förkyld må så vara. Men han får trygg passning. Min syster räds inte för bajs i blöjan. Min syster har insikten att det inte är "bara att".
Så synd att min bror inte kan vara som min syster!

Har mer agg mot min bror just nu dock. Han blev arg på mig för att jag grattade honom på examensdagen. Varför? Jo för att jag inte visste att han inte tänkte gå på sin examen för att han har en kurs på 15 poäng att ta igen i höst. Ber om ursäkt men fick aldrig något svar på det. Syster och jag bestämmer oss för att ändå försöka pigga upp honom och köper praliner till hnm för 100kr. Frågar förståss mamma om hon tror att det är en bra ide? Jo men det var det. Han får dessa av mamma då han inte var med på middagsfirandet i lördags.
Ingen kommentar om dem... skickar då en fråga om han tycker om dem... får då som svar "ni hade inte behövt göra er besväret". Men? Kan du för en gång skull bara svara "tack de var goda"? Men så har det alltid varit. Duger det inte eller passar det inte då han man fått höra det trots att man gör något av god vilja. På julafton kunde han snällt säga "Aja...jag antar att det är fint... men jag vill inte ha det". Tillslut fick han pengar pch då byttes kommentaren till "ja...klart ngt så uppfinningsrik kan jag ju inte slänga bort"

Förlåt kära läsare för ett klagoinlägg... men är så ledsen på min bror. Ställer i vått och torrt upp för min bror. Men när det väl krisar sig för oss då går det inte alls för hnm. Jag blir upprörd! Riktigt ledsen och arg!