Sitter och ägnar mina sista trötta stunder med att sy upp lille Ds kostym. Den sitter fint i bredd men är lite för lång. Det är en 86, men skulle passat bäst i en mellanstorlek 80/86. Då vi såg denna för ca 3 mån sen då chansade vi på storleken. Skjortan, slippsen och västen sitter enormt fint. Kavajen och byxorna är pytte för långa. Han kommer att stjäla en del av studenternas rampljus imorgon. Makens examen. Även om han har en kurs kvar på 0.8 poäng... ja en liten sketen kurs som han ska få göra om nu den 9 juni... så är jag enormt stolt över honom. 3 år som röntgensjuksköterskestudent! Och nu klar. Det har varit många stunder genom dessa 3 år som vi inte varit överens pga studierna... där hopplöshet och trötthet samt förtvivlan har speglat hans ansikte. Men vilken kamp! Han som aldrig skulle gå tillbaka till skolan... men han kompletterade gymnasiet, 1 år... och tog sig in med hjälp av högskoleprovet... har haft många motgångar och omtentamen...många gånger inte förstådd och kallad dum genom skolåren pga att han är dyslektiker... nu har han skrivit en examensuppsats på grundnivå....här är han! Snart examinerad! Jag brinner av stolthet! Får nästan tårar :) hoppas jag inte lipar stort imorgon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar