Fuck Cancer!!

Livet är otroligt orättvist!  Fina människor lämnar jordelivet för fort! Fuck Cancer! Kan omöjligt veta hur du känner,  men lider av själva tanken av att förlora sin förälder som bara var 54 år gammal och 8 dagar.

I denna stund tänker jag tillbaka som så många gånger om den dag då pappa blev sjuk i cancer. Från att ha varit tjock och gosig till ett spöke. Både i kropp och själ. För att sedan lägga på en mask som visar omvärlden att "det är inte så illa". Första året var det julafton. Det kunde lika gärna varit halloween,  han såg som ngt ur en skräckfilm. Tunn, avmagrad och alla sladdar. Bräcklig. Vi trodde att du skulle dö. Skräcken, känslan den glömmer jag aldrig bort. Vilket lidande som jag inte önskar ngn annan!

Året efter hade cancern spridit sig. Denna gång var vi inte lika rädda. Naivt och hopp. Pappa var go och rund. De hittade den tidigt, men operationen var ändå akut. Nästa julafton på sjukhus. Jävla skit! Visst att vi visste att cancern var farlig. Men vi barn hade i alla fall ingen aning om att det bara var 0, 02% chans för tillfrisknande. Den hade spridit sig till levern. Min pappa överlevde, min pappa är nu 49 år gammal och är friskförklarad.
Julen för mig är otroligt viktig, inte själva julafton. Den skiter jag i! Men familjetillfället vi kan få. Vi som familj. När jag tänker på att det var en så hårfin kant att han inte skulle vara hos oss gör ont. Jag pysslar och pyntar. Ibland undrar jag om det är för att helt glömma bort just de två åren. Och åren strax därefter. De smärtsamma år. Julen gör mig lycklig nu. Då jag oftast är ledsen i höstmörkret. Elände har blivit till ngt fint och förträngt. Men ibland hinner verkligheten ikapp en. Och då kommer den som en käftsmäll.

Kära vän! Jag vet inte hur det är att mista sin förälder i cancer. Jag är lyckligt lottad att jag inte gjorde det. Men kära vän!  Jag förstår ditt lidande. Jag kan omöjligt veta hur du mår nu. Det var en fantastisk kvinna som gick bort igår kväll. En fantastisk människa. Det vet jag för att du är en sådan fin människa. Har träffat din mor två gånger, och hon var otroligt go då. Har läst hennes blogg då och då, likväl kom detta som en chock. Hon var dålig det förstod man, men det gick för fort! Denna fina, starka kämpe! Tårar rinner längst mina kinder. Skulle vilja vara där för att torka dina. Krama om dig och bara hålla om.
Det var för tidigt! Jävla skit!

Fuck cancer!!