rd 10

Ååh... nu behöver jag bara få skriva av mig... vet inte annars vart jag ska göra det =/

Var i fredags på djurgården med maken samt hans systerdotter. En underbar unge på 4 år, dock kan barn i den åldern vara väldigt emotionella, hetsiga och pratiga! =) Första gången vi var ute med henne utan hennes föräldrar. Väl hemma på kvällen var jag helt slut och halvt förstörd. Började okontrollerat att gråta och känslan av att mensen inte var långt borta kom allt mer. Kan bli så här ngr dagar innan mens... trött, grinig och okontrollerat ledsen för inget. Men i det hela känns allt hopplöst och förtvivlat! Varför kan det inte bli vår tur för? Orken tar snart slut... fast det vet jag att jag kommer att vägra att ge upp... efter mycket tröstande från maken och då jag lugnat mig en aning så springer han iväg och kvällshandlar en massa onyttigheter som jag vanligen gillar och proppar in i skafferiet... medan han är borta gör jag ett test... får då ett så svagt pluss att det knappt är synbart... trodde det var ett spökstreck... så jag sade inget till maken... utan bet ihop och försökte se lite gladare ut för han skull... han gjorde allt möjligt för att försöka få mig på bättre humör... men det var som att inget kunde trösta mig för stunden...


Igår gör jag ett nytt test... och denna gång lyser ett lite starkare streck... dock väldigt svagt...men fullt synbart... visar upp detta för maken som inte tar saker före det osäkra...och ja...han såg det med... då det är så svagt får jag en aningens panik... tänk om mensen är på g ändå? Så som jag tror att det är...?? Tar 3 ytterligare test under dagens lopp och alla visar samma streck... nähäe ingen inbillning iaf...


Tar ett nytt test nu på morgonen... men detta visar inte ett starkare streck...kanske ngt svagare... men svårt att avgöra då jag endast lyckats hålla mig i ca 3h... oja...har bara fått 3h sömn också!


Jag vet att jag inte kan påverka ngt alls! Jag vet att det bara är en lång väntan... är på rd 10 idag... vilket om man räknar i en vanlig menscykel borde vara runt bim -2 eller bim -4... har haft cyklar på ca 26-30 vid hormonstimuleringar...


men känslan finns ändå kvar att det är kört...kan vara en försvarsmekanism... vill inte bli besviken då jag för första gången fått ett pluss... Men samtigt är övriga symtom borta... är inte sötsugen längre... inga ömmande bröstvårtor bara svullna bröst... och inte hungrig längre... bara emotionell och sömnstörningar samt ett tryck i huvudet såsom innan mens...


jag ber om ursäkt för mitt långa inlägg... och ett tråkigt sådant dessutom! Men har ingen annan stans att skriva av mig och reflektera tankar... vågar inte prata med ngn annan än maken min i dagsläget då det inte ens är TD än utan ca 1v. kvar! Vet iof att de som läser min blogg kommer att få reda på det här nu... men till dem så hoppas jag på att det inte sprids vidare! Att jag lägger upp det öppet är min sak...men att ngn annan sprider det är däremot INTE OK... TACK!

Får hoppas på att det vänder snart och att humöret är bättre inom kort... börjar hospitering på en annan avdelning än min egen i utbildningssyfte imorgon...vore gött med lite bättre humör då än ett dåligt första intryck av en disträ person... =/  


Mima imorgon som sagt... ska bli både kul och jobbigt... sovit dåligt i ngr dagar... och eg. i dagsläget ingen lust med det. Vill bara få vara ifred... har haft det jobbigt nog under sommaren nu tycker jag! Så semesterkänslan finns inte alls... ska nog ta en veckas ledigt till nästa schemaperiod. Behöver bara få komma bort en stund från jobb och allt! Hade behövs en utomlandsresa... men men... nu är det så här... och får helt enkelt vara så!