Skrev för ett tag sedan om en vän vars mamma gick bort i cancer. Mamman var ung! För ung. Nu kort därefter får han själv starta hela karusellen, med diagnosen lymfom. Han har fått en god prognos, men alltid finns tanken att vården kan stoppa upp sina prognoser någonstans och vrida om dem riktigt djupt. Bara framtiden kan avgöra hur det kommer att bli. Men hoppet om en frisk vän finns ju där! Hjärtat gör dock ont ändå.
Vännen är i gott mod och tillfreds så som han visar det utåt. Det ger mig lite frid. Fy fan!
Fuck cancer!!!! Må vi hitta alla vägar som hår i framtiden för att uttrota all form av cancer!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar