hjältar?

Imorse då jag till min förfäran gick till jobbet så lystes min morgon upp av en sak...
För det första så råkade jag uppdatera min killerapp och när jag gör det så måste jag se till att den inte dödar väckarklokan. Missade det. Tur nog vaknade jag 10 min efter att den skulle ha ring. Jag slänger på mig kläder och sätter mig framför datorn. Missar helt klockan och stressar till tåget.
Jag är inte alls på humör för att ens gå till jobbet. Ångrade verkligen att jag tagit det där extra passet. Men men...
Då jag kliver av tåget tänker jag... jaga där är zombien som jobbar där och där... vi är ett jäng zimbies på väg till plåsterpalatset för att göra oss rätt vår dagliga lön. Tittar upp på konduktören, en ung kille som ser halvt ledsen ut och smått uppgiven. Han ser inte heller så förtjust i att vara på sitt jobb idag. Han säger i förbifarten lite för högt tror jag...det som kommer upp i hans tankar. "Jaha...där går dagens jäng hjältar för att rädda liv, en meningsfull uppgift". Varpå någon ur folksamlingen tittar upp och säger "Din uppgift är en mer meningsfull. Det är du som transporterar oss rätt, utan dig har vi ingen mening då vi inte kan utföra vårt jobb om vi sitter hemma utan transportmedel". Min morgon var räddad! Det var värme...kärlek!
Tror killen blev glad.
Resten av dagen har flytit på helt ok. Trött som attan dock... var helt snurrig och trött samt trög.
Men det vart bättre då jag fick komma hem. Äta och lägga mig och vila. Resterande av kvällen har jag legat och läst. Har inte kunnat sluta läsa denna tjejbok. Den bara fångade mig. Tror jag insett att ja...nu börjar allvaret igen.
Nu får jag dra mig till gynn flera gånger i månaden. Nu har jag införskaffat alla mina sprutor och ampuller osv. Nu gäller ännu en procedur. 4mån har gått sen vi vart listade på IVFkön. Hoppas sprutorna leder till barn och inte behöva gå ingenom IVF. Är helt klart beredd att köra IVF men jag slipper gärna. Blir numera helt slut av att tänka på det. På den påfrestning eg. allt innebär.
Att ständigt ha ngn som styr min vardag då jag får ha sex eller inte. Då min man får ha orgasm eller inte för att bevara spermakvaliten... osv... det blir så ja avpersonifierat nästan.
Så det är nog därför jag längtar så mycket för att få byta jobb. Längtar så det gör ont nu. Det är en del av den vardagen som jag får styra. Mitt jobb.