Vet redan nu att jag kommer att sakna att vara gravid. Trots alla påfrestningar och oro så finns där en otrolig fin känsla. En obeskrivlig känsla. Att känna att det bökar i magen, att känna att ngn håller på och rockar loss i magen trots ibland obehag. Oja! Skum känsla då han sparkar neråt, känns som om man inom kort kommer att få se en fot sticka ut mellan benen.
Men trots obekväma nätter, trötthet och slitning. Så ja... en underbar mysig känsla. Sen denna nyfikenhet, vem är det som ligger där inne som redan nu har förändrat mitt liv så mycket och som kommer att förändra mig än mer. Vem är det som jag bär på och vad för hyss kommer göra som kommer att ge mor din oändligt med gråa hår?
Mycket av de spänningar som jag och maken haft iom utredning och kamp för att komma så långt är som bortblåsta. Nu har vi återgått till vårt, till det vanliga "gnabbet" och sen självfallet till början av anpassningen med vårt lilla barn. Men vi har kommit varandra än närmare, nu när vi kan blicka tillbaka och reflektera. Andas ut... det är en otrolig påfrestning för förhållandet att inte kunna skapa ngt som man verkligen längtar till då andra bara skapar på rullande band. Vi har haft våra upp och ned gångar, men trots nedgångarna hållit ihop och sörjt tillsammans. Stärkt varandra, skapat starkare band.
Med dig kommer vi att skapa än starkare band.
Nu slutar jag skriva innan jag börjar storböla...räcker med att jag tidigare idag satt och grät till harry potter filmen, den sista av alla. Känslokarusellen är en av de pinor som stör mig. Men men... som sagt... denna upplevelse är inget jag önskar att ngn annan som önskar att bära ett barn inte ska få uppleva. En upplevelse för alla önskande och viljande kvinnor! Hoppas att i framtiden att det kommer att finnas möjlighet för alla att få uppleva detta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar