Andra morgonen som jag vaknar upp med huvusvärk. Smått illamående och allmänt trött. Nyser extremt på morgonen så tror det handlar om täpt näsa och övertryck i huvudet. Efter en stund blir det bättre då jag vankar runt hemma.
Igår märkte jag av en sak. Jag har visst en craving... manafrutti/Risifrutti till frukost. Maken hade missat att handla det och han ordnade med annan frukost. Åt upp frukosten men han ser att jag inte alls är nöjd. Frågar försiktigt om frukosten var äcklig. Vilket den absolut inte var!
Så säger han med en mild och söt ton: jag ska under resterande av tiden till du absolut inte vill aldrig mer glömma att köpa rätt.
Jag faller i gråt och känner mig urlöjlig! Han har ju fixat god frukost och allt och det enda jag kunde tänka på var att det inte var rätt! Han håller om mig och tröstar och säger att det är helt ok. Klart jag ska äta det som faller mig i smaken. Så på eftermiddagen var han och köpte så att vi hade hemma.
Men fattar inte hur vissa saker verkligen är ett måste. Har inte haft måsten så sätt utan sug som ska tillfredställas inom en framtid med inte nu. Men frukosten var visst ett måste.
Kan inget annat säga att jag får skatta mig lycklig att jag har en gullig man som är förstående =)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar