måndag 10 september 2012

V.6 (5+6)

Spännande imorgon går jag in i 7:e veckan!
Bröstspänningarna har avtagit något... dock inte om jag ligger på dem och så... undrar om progesteron vaggisarna gjorde mig riktigt uppblåst? För nu är jag inte lika tjock om magen. Plus att magen kommit igång! Har börjat röra på mig igen och så jobbet förstås! Äter plommon lite då och då också.

Vaknade i morse efter 7h sömn utan hunger och utan illamående. Klart man blir lite orolig.

15 dagar kvar till ultraljud. Längtar nu som bara den! Vill ju veta om det är ok med pyret.

Sen ja...har inte haft lika mycket mensliknande värk på kvällen. Knappt ngn alls nu de senaste dagarna. Om jag haft det på dagtid är svårt att säga då det varit tufft på jobbet.

Inte lika utmattad längre enl mig. Men somnade väl på soffan runt 20 och klev i säng 23 och sovit till 7... ca 10-11h hehe
Men är inte så där akut utmattad att jag måste sova efter jobbet längre.

Förstå varför man blir orolig? Men det är säkert fullt normalt att kroppen vänjer sig?

Igår för första gången på ca 4 veckor gjorde vi ett försök till sex. Vi har tidigare varit ganska aktiva då humöret funnits och så... svårt med tanke på alla ordinationer hit och dit... men ändå... under sommaren då vi inte hade ngt var det underbart...
 Mycket  glidmedel blev det denna gång då jag blivit ganska torr.
Jag kom... fick sedan lite ont och då slutar maken... efter börjar jag störtgråta. Har aldrig varit med om ngt liknande!? Blev så förvånad själv. Var inget jag trodde att jag ens var kapabel till att göra. Mår efter det så mycket bättre. En del oro släppte där. Men vad skumt... så okontrollerat. Sjukt förvånad. Maken håller om mig och pussar på mig tills jag slutar.
Sen lägger vi oss och myser o tittar på tv... han försäkrar att det inte är ngn fara att jag inte förstört ngt.
Men oj! Vart kom det där ifrån? Tur att maken är van vid allt vid det här laget och beredd på det mesta tror jag.


Idag mår jag bättre än på länge.

3 kommentarer:

  1. Männens insats kommer i skymundan i ivf-processen men är verkligen hjältar som orkar lyssna på all oro och vara positiva.

    SvaraRadera
  2. Glömde avsändare, snövitt :)

    SvaraRadera
  3. Absolut! Utan deras stöd så hade nog inte detta gått! Partnerns värme och stöd är nog det som håller många i schack! Jag är hemskt tacksam över att ha fått en sådan fin make som står ut med mina konstigheter =)

    SvaraRadera