Hrm... hoppas

Ja nu hoppas jag på att skvallermänniskan på jobbet kan hålla tyst. Jag vill berätta för klasskamrater och inte höra "grattis" utan att jag sagt ngt.

Problemet är att i våra kläder så ja... det syns efter ett tag om man inte går upp i storlekar. Har inte tänkt på att gå upp i storlek i busarong än för jag känner mig bekväm i den jag har. Men då har magen börjat klämma till vid kläderna. På jobbet vet man att jag inte äter mycket onödigt och man har väl börjat se att jag blivit större...

Sen som maken säger... magen kommer nog puta utåt som en kanonkula...

Så ja skvallerpersonen på jobbet... den enda som jag kan tänka mig som rakt på sak skulle ens kunna våga fråga en sak... ställde frågan igår... "är du gravid". Problemet är att om man lotsas att inte lyssna så följer hon efter och kräver ett svar... vilket hon gjorde... och ja... kan ju inte ljuga... skulle kännas dumt att om ngn/ngr veckor se större och större... hrm... ja... är ju ändå snart i mittpunkten.

Var snabbt på att påpeka för henne att du får inte sprida ngt. Fårse om hon håller det. Jag vill berätta själv om det ska vara så. Jag vill inte sprida det än på jobbet. Ska faktiskt idag berätta för mina närmsta vänner på lunch. Sen efter det kanske jag kan våga mig på att sprida det vidare på jobb.

Allt kan hända mellan himmel och jord och jag känner att det är inte allas sak. Det är min underbara glädje som jag vill välja att dela med mig till vissa personer. Inte till allt och alla.

Särskilt när jag vet hur jobbigt det är att inte kunna få barn. Det är inte alla som är öppna med den saken och jag vill inte skrubba in det i människors ansikten som kan ha det svårt. Den sorgen och smärtan vill jag inte ge någon annan. Och jag vet inte hur det är för de som jobbar nu... det är många nya osv. Så ja... det kommer att börja synas mer snart. Men då får det spridas för att jag inte kan "dölja" det längre och inte för att jag skrubbar min lycka i andras ansikten!

Usch för G på jobbet... skvallermänniska!