Skriver en tanke här för en tjej som genomgått ivf-behandling hon med. Som redan genomgått två och nu äntligen blivit gravid. Som har haft blödningar hela tiden och riskgrav hela tiden. Har nu uppnått halvtid hon med och vad händer på rutinultraljudet. Verkar som bebben hennes troligt är hjärnskadat och har kromosomfel. Kan livet vara mer orättvist? Blev så ledsen för hennes skull, så hemskt ledsen. Tårarna föll. Varför får pundare och annat skit bli föräldrar lätt som inte vill ha...dessa får friska fina barn som tyvärr många gånger hamnar i missär pga dåliga föräldrar... men hur kommer det sig att människor som verkligen vill, önskar och kämpar inte ens kan få ett friskt? De kanske blir tvugna att avbryta gravven... så hemskt för dem! Inte snällt, livet är inte snällt =/
Är så hemskt tacksam och lycklig över att vår lilla bebbe såg bra ut och att allt var fint. Så hemskt tacksam över att han än så länge vill vara hos oss och jag hoppas att han vill vara med i våra i evigheters tid. Tills jag blir gammal och behöver gå bort. Så som livet borde vara.
Var på 20+ veckomöte idag. Fick mitt moderskapsintyg. Det ska skickas till försäkringskassan för att se om man får havandeskapspenning... vill iaf gå minst 1 månad innan. Får jag inte det så blir det nog semester och 2 veckor innan.
Hittade även ett helt sött smurfset för 100 kr, på rea. Mössa, body och byxor... billigt så kunde inte låta bli att köpa! Fy mig... skulle ju vänta en stund till. Lägger upp bilder sen på dem. Ska bara visa för maken först. Blev storlek 56, maken är ju stor så jag vill nog inte köpa nyfödd 50 för mycket utifall att... så de minsta kläderna sparar jag till mellandagarna så att jag och maken kan strosa runt tillsammans =)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar