Maken säger innan han sprang iväg på praktik: jag är så nervös idag! Jag längtar efter att få se vår bebis och se hur hen ser ut nu. Så nyfiket nervös!
Mina tankar lyder mer: hoppas att pyret lever och växt som det ska.
Hrm...hehe jag är nog en orolig själ av mig. Men så är det. Nervös men av andra orsaker. Min fasa är att tänk om de små rörelser inte är sanna? Men samtidigt säger logiken...du det är nog som det ska... du hörde iaf hjärtljud i måndags.
Jag har nu bestämt mig för att den 19 efter bvc och moderskapintyget så ska jag åka in till Octaviakliniken med en stor ask choklad. Dit skulle jag oavsett men ville vänta... känns som mittpunkten är en bra tid för att gå dit och tacka enormt!
Kommer med bild om allt ser bra ut senare på dagen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar