Idag är jag helt slut! Det värsta av allt är att maken har heldag i skolan. Inte roligt alls. Så jag får ingen hjälp förrän ikväll då han kommer hem. Rätt trist att inte orka med mycket och samtidigt vilja göra saker medan man är ensam!
Gårdagens promenad gjorde mig helt jäkla slut! Så nu har jag ont i hela kroppen! Funderade på om jag skulle försöka ta mig ut sen iaf, men jag kanske borde vila? Har inte fått så mycket sömn.
Köpte lite koksaltlösning för att rensa lillens näsa litegrann... det hjälpte ngt. Dock fick jag ont i hjärtat för stackarn avskydde att bli droppad i näsan. Hjärtskärande skri!
Hämtade ut andningslarmet (apnélarm) igår från märket babysense (tvåan). Dyr som attan men maken kan inte sova ordentligt. Han har varit med om plötslig spädbarns död på en av grannens barn då maken var 10 år gammal. Så det är förståeligt att han är extremt orolig över en sådan sak om vår son. Så för att han ska kunna sova ngt så köpte vi larmet. Det är i längden en struntsumma mot vad vårt lilla liv är värt och vetskapen OM det skulle hända ngt så har vi gjort det vi kunnat för att rädda vårt lilla liv.
Fick igår reda på vad som hänt en av mina kompis barn. Vet inte om jag ens nämt det men en av mina vänners spädbarn fick frånvaroattacker med epileptiska inslag. Första gången det hände hittade man inget. Andra gången så hittade man vattenansamling och en blödning så hon opererades akut och hamnade på intensiven. Mina tankar gick då redan till shaking baby, men sade inget. Var orolig för min väns barn osv. Sedan nu igår... ett bra tag senare får jag reda på från vännens ex. tjej (numer ex) vad som hänt. Jo förresten de var förlovade och mitt i det hela så bröt de upp! Det var ännu underligare! Nu får jag reda på att ja, min vän har skakat sitt barn brutalt då hon inte varit hemma. Blev så ledsen över att höra att han nu har skadat sitt barn för resten av livet. Bebben måste nämligen nu lära om allt på nytt och kommer att vara förevigt hjärnskadad! Men jag har fortfarande svårt att tycka illa om hnm... har inte den bilden av att han skulle göra ngt sådant med vilje... oftast är det en desesperationsorsak, man orkar inte mer! Men ändå... stackars lilla barn! Fick se en bild på henne då hon låg på intensiven, det knöt sig i magen på mig och känslan av att inte vilja släppa lilla D någonsin kom hastigt över mig. Kära lilla barn! Hrm...har inte träffat min vän på ett tag... men jag har enormt svårt att ändå tycka illa... menar... näe... samtidigt blir jag arg! Så blandade känslor. Blir så förbannad på hnm, det är en bebis! Visst att man blir frustrerad när de skriker hejdlöst och man inte vet vad man ska göra. Men det finns ingen anledning till att skada sitt lilla spädbarn! Dock tror jag att han nu mår extremt dåligt med, han är inte den känslokalla typen. Så nog kommer han ha men för resten av livet över det han gjort. Så hemskt... kan inte sluta tänka på det!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar