Klagoinlägg

Nu är jag bara allmänt trött på att vara gravid! Fick höra efter frågan hur jag mådde och gav det svaret "ja, men du har ju själv valt det." Ja det är sant. Men utan graviditet blir det inget barn, det är den uppoffringen jag får göra. Först utsätta mig för en massa ångestladdade hormoner och undersökningar samt procesurer som inte garanterar graviditet. Sedan utsätta min kropp för 10 månaders påfrestning som inte alla gångerna är så roliga. Hade jag kunnat hade jag lätt gett bort min graviditet till ngn som njöt av det. Jag längtar efter min bebis!

Varför så bitter?

1. Att jobba inom vården med foglossningar är inte roligt alls. Särskilt inte när det finns kollegor som anser att man ska funka som vanligt.

2. Att jobba natt som höggravid när man redan är trött. Det suger!

3. Att inte kunna sova efter tröttsamt nattarbete pga sjukt barn, maken vabbar och gör allt för att jag ska få sova ifred...Men det är inte lätt ändå, ja det suger det med! Värre när man är höggravid då.man faktiskt behöver mer sömn.

4. Att vakna upp var och varannan daged vadkramp pga graviditet är inte roligt. Nu idag var det nog värst. Vaknade upp med sådan kramp att jag skrek rätt ut. Satan vad ont det gjorde. Höll i sig i 15 min dessutom trots att maken masserade och sträckte ut muskeln. Dricker mycket vätska gör jag för att försöka motverka men verkar inte hjälpa.

5. Jag känner mig stor och otymplig. Kan inte göra mycket utan att få sammandragningar. De värker till ibland, vilket jag då måste ge efter och bara sitta. Men det funkar inte alltid. Jobbigast är.att försöka klä på sig. Blir helt slut av att bara klä på mig.

6. Vetskapen om att det är 2 månader till gör mig extra grinig. Kan vininte hoppa fram lite i tid? Iaf en månad till. Så att jag kan få gå på gravledigt...