Det var mammigt. Oerhört mammigt! Inte kunde vi sitta eller ligga ned utan jag skulle gå och vanka med hnm i famnen. Tårarna forsade ut. Trodde själv att jag skulle gå av mitt itu av allt konkande, har ont i magen samt rygg nu. Tur att mini i magen rör sig fint annars hadde jag nog tagit en tripp till sjukhuset. Fy! Från 3-4 höll han på. Maken kunde inte göra ngt, han fick inte för lille D. Det var mig han ville vara hos, tyvärr så är jag inte i det skicket. Fick bita mig i tungan för att inte storgråta själv av smärtan. Försökte hålla mig lugn för lille Ds skull.
Tillslut fick vi sitta en stund och strax därefter somnade han. Passade då på att sova en stund själv. Men nu är en klarvaken och dödshungrig medan lille D snarkar vidare. Vilken lyx för hnm!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar