Denna gång har jag mer tid att fundera på vad som händer i kroppen...vad som händer efter.
Som Lm skriver i en kommentar, det är extremt dålig info angående efter förlossningen. Är det för att vi inte ska skrämmas? Eller vad?
Idag är avslaget som bortblåst. Eg. Inget ovanligt, det gör så. Den kommer och går och kan pågå så i flera veckor. Anstränger man sig mer så kan det öka... hos vissa pågår det i någon vecka hos andra i upp till 12 veckor. Vanligast är 4-8veckor. Ja! Man kan blöda så länge...men tänkte inte skriva mer om det...iaf inte just nu...
Något som retar mig är att vi kommit så långt i att förstå att smärta inte är naturligt att ha i större omfattning och vi ska smärtlindra i högsta möjliga mån. Medan vi befinner oss inom sjukhusmiljön!
Som sköterska är jag snabb på att smärtlindra i mitt dagliga arbete. Att vara still som oftast sker då man har ont ökar komplikationer som ex blodproppar. Smärtlindring är A och O. Detta har man förstått under en förlossning också. Att smärtlindra för att orka med en förlossning, då detta tar på krafterna. Smärta tar oerhört mycket av ens energi. Smått under B B-tiden också. De påpekar att har man ont så säg till för du ska upp och röra på dig.
Men efter BB? Känns lite som man blir utelämnad efter. Tycker besvären kommer som mest när man är hemma. Konstigt nog...eller? Eg inte nu ska du laga mat för dig samt ta hand om en liten också...
Det jag reagerade mest på var när jag var på återbesök och påpekade att det gör ont i brösten och bröstvårtorna när jag ammar trots att han tar ett fint grepp. Får då som svar ja, det ska göra ont. Jaha...det ska visst göra det...jag ska pinas flera gånger om dagen...
Räcker inte det med att det stramar och gör ont där nere när jag hostar? Eller skrattar...eller rör mig.
Har fått fråga väninnor hur länge de haft ont för att veta vad som är "normalt" innan jag kan ropa på sjukvården igen. Fått svar allt från 2-10 veckor innan svullnad och smärta gått över till ömhet. Den infon fick jag aldrig. Fick bara veta att det kan svida ett tag när du kissar och göra lite ont. Men de flesta jag pratar med upplever att helvetet brakat lös.
Tydligen är det visst ok med smärta, det ska göra ont efter en förlossning. Jo men visst hade jag inte förväntat mig att vara helt återställd efter ngn timma... hade dock gärna fått infon om denna smärta i olika skeenden... hade fortfarande valt vaginalt före kejsarsnitt. Men hade nog känt mig mer förberedd och inte funderat samt oroat mig för om ngt var fel på mig? Eller om jag bara allmänt är fjantig som knappt vågat kissa de första 8 dagarna pga smärta.
Amningen, det var jag förberedd på. Det var samma med lille D. Men minns att jag mådde riktigt dåligt första gången. Nu biter jag ihop. Andas genom den förata smärtan som efter en stund släpper, tack och lov!
Det fokuseras mycket på tiden under graviditeten, förlossningen och amningen. Men det utelämnas mycket angående efter, hur våra kroppar blir och kan reagera. Vad är normalt att känna och inte... googlar man på det så får man upp många trådar om hur andra upplever det... och då inser man...jag är inte ensam... då är det normalt...
Men detta letar man ju inte upp innan då man faktiskt inte visste att det kunde ske och att man kunde må så här...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar