Förlossningsbrev vers. 2

Nu har jag gjort om den efter att ha varit på Hs förlossningsföreläsning. Känner att den kan kortas ned ganska så mycket. Blev totalt en sida lång... det orkar man nog läsa =) Blev mycket nöjdare med den!

Idag ska jag ta och tvätta kläder att ha med till bebben till sjukhuset. Vi har bestämt att ha med det enda set i strl 50 vi har samt ett set i strl 56. Detta för hemgång inget annat. På sjukhuset rekommenderar de att bebben endast ska ha blöja och ligga på ens bara hud så mycket som möjligt, vilket främjar andning och lugn... i mitt inre så säger mig kroppen att det är dags att packa förlossningsväskan. Trots allt är det ca 3-8v. kvar nu. Så det börjar närma sig. Men det är något mer än tidsramen. Samma känsla jag hade att jo men det är en pojke långt innan ultraljudet kunde visa att det var det. Men det betyder inte att han kommer att komma denna vecka, nej nej! Utan mer att det börjar bli dags att packa ned det praktiska och ha det redo utifall att.

Förlossningsbrev

Inledning:

I och med att jag jobbar inom vården så har jag en tendens när jag legat inne att helst inte vilja ”störa” i onödan. Ringklockan för mig är en pina att trycka på, så påminn mig att jag måste trycka på den då jag behöver det. Vi vill inte att man ska känna sig tvungen att förklara saker i medicinska termer eller i talspråk. Det får personalen själva välja hur de vill göra, vi frågar om vi inte förstått något. Vi vill inte att man ska känna nervösitet bara för att vi är vårdpersonal, jag sköterska och maken undersköterska/massageterapeut/röntgensjuksköterskestuderande, utan se oss som vilka andra förstagångsföräldrar.

Förberedelse: Om möjligheten finns, skulle jag vilja duscha varm. Jag vill kunna vara i rörelse så mycket som möjlig och i vila kanske sitta på en pilatesboll eller liknande. Kan jag undvika så vill jag inte ha PVK, jag är väldigt nålrädd!

Smärtlindring: Då jag är nålrädd vill jag helst inte ha ryggbedövning eller annan form av nålbedövning oavsett medicinskt eller inte. Detta för mig blir en sista utväg. Jag vill så långt det är möjligt ha smärtlindring utan hjälp av läkemedel. Som t.ex. massage, andningsövningar, värmekuddar och Tens-apparat osv.. Om jag skulle behöva medicinsk hjälp vill jag först och främst pröva lustgas.

Förlossningsställning: En bra ställning där maken kan komma åt att massera mig och som även underlättar förlossningen, förlossningspallen t.ex. eller sitta upprätt i sängen med ryggstödet mot magen. Helst så upprätt som möjligt.

Stöd: Se och känna av då vi behöver stöd och tips. Detta är första gången för oss och allt känns främmande. Vi har endast varit på mödravårdens förberedande kurs och Hs sjukhusföreläsning.

Oro: Att det ska bli någon komplikation med barnet. Skulle det ske behöver maken få stöd att våga lämna min sida och gå med barnet, hur dålig jag än må vara. Vi har pratat om det och vi har kommit överens om att han ska följa med barnet, men i akutskedet så blir man lätt blockerad. Jag vill då absolut ha någon vid min sida ur vårdpersonalen som ger mig stöd och lugn.

Övrigt: Maken kan lätt bli rastlös då det blir för mycket. Blir det så kan han behöva gå ut från rummet en liten stund för att varva ned, detta behöver han göra ensam. Maken har en tendens vid rastlöshet att skämta och vara lite små ”jävlig” i sina skämt, men det är sådana vi är.

När bebisen är född: Om maken fortfarande vill så ska han få klippa navelsträngen. Nu kommer vi vara lite självviska men vårt barn ska få så mycket näring och blod av placentan som det bara går. Jag vill ha barnet på bröstet så snart det går, oavsett om navelsträngen sitter kvar. Vi vill inte att det stressas med att få ut moderkakan, såvida inte situationen kräver annorlunda. Vi vill gärna se livmoderkakan.

Amning: Jag ser framemot amning och vill ha alla tänkbara tips kring amningen, det inkluderar det speciella manuella handgreppet för att mjölka ut förhand.

Så länge vi har bra personkemi oss emellan och personalen så spelar kön och etnicitet ingen roll. Vi har inget emot studenter, de måste också få lära sig!