Denna vecka har kännts lång. Men det hör nog mer till att jag har fler "trött"dagar än pigga. Maken har märkt av att jag är ledsnare vissa dagar särkilt på kvällen. Att sova 3-4h mitt på dagen i intervaller löser inte alltid mer än att jag orkar göra mindre saker för att sedan vara lika trött igen.
Får inte i mig ordentligt heller. Frukost och lunch tvingar jag i mig. Vissa dagar är jag hungrig, andra inte alls. Middagar det är ett måste men mest för att jag vet att jag måste. Vill helst inte ha. Men slöheten blir värre om jag inte stoppar i mig. Samt bebis behöver.
Har nästan dagligen halsbränna och illamåendet är tillbaka. Inte vill jag stoppa i mig tabletter dagligen. Men de dagar som är värst, då får det bli en Gaviskon och gud vad skönt!
Dagliga mensliknande värkar dyker upp och magen övar flitigt på sina sammandragningar. Det blir väl en 2-4 st som jag märker av om dagen. Sammandragningarna kommer sällan med mensvärken. Så ja än gräddar jag i lugn och ro.
Får idag hem mjölkuppsamlingskoppar =) ska bli roligt att pilla på dem. Känns halvt orealistiskt att veta att inom kort kanske jag får amma! hoppas då iaf brösten läcker fint dagligen.
Har fått frågan om jag tycker att det varit värt att vara gravid? Alltså om jag inte hellre önskat att bara få bebis i hand. För mig var frågan dum. Ja, trots allt som hänt och att det inte varit eller är en dans på rosor så har det varit värt. Alla glädjetårar, alla fina stunder. Kommer att sakna att vakna upp på morgonen och få en liten bekräftande spark på att "jag finns här". Sakna att gå och prata lite med bebis i magen. Känna hickningarna.
Men visst, det har inte alltid varit roligt och på ett sätt är jag glad över att det snart är över. Dagliga smärtor, humörsvägningar, svettas som attan, trötthet och orkeslöshet, känslan att inte vara fin, rörelsehindrad, inte vara ett gott sällskap och att känslan av att vara i vägen mer än till hjälp... men jag hade aldrig aldrig aldrig om jag ens kunnat bytt ut det! Det är en trots allt det jobbiga en härlig process.
Ytterligare en sak... han har ju inte vänt sig än trots att det är vanligt för förstagångsföderskor. Och jag är rädd att inte få uppleva en vaginal förlossning. Hur obehaglig det än må vara, men det är ngt jag vill!
Oj nu blev det långt. Imorgon ska jag och maken på huddinges förlossningskurs. Mer en intro om hur deras verksamhet ser ut och vad de erbjuder. En rundvisning på avdelningen (har ju redan sett den). Men ska bli kul. Ett steg ytterligare åt målet =)
Hur går det med barnrummet? Jo, trögt men i helg ska det tapetseras. Nästa helg ska golvet läggas och sen får jag inreda och dekorera!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar