Njut

Hrm det ordet! Märkt att man ofta säger "njut nu av den första tiden". Men är det mycket njutelse? Brist på sömn, nya omständigheter,  knappt hinna med egen hygien och förvirring över om man ens gör rätt? Sen finns ibland för lite och för mycket info. För lite eller för mycket umgänge. Mycket eller lite hjälp!
Visst det finns mysstunder men mycket är panik och stress. Om man inte har tur och får en lugn bebis som inte gör ngt. Men eg? Har man då tur eg? Då stressar man säkert för annat.

Men en sak är sanning. Man glömmer bort då nya faser och nya problem dyker upp trots att det "bara" var för ngn vecka sen.
Och det är då lätt att känna "njut" av den tiden. För jag tror man upplever sin nuvarande fas som jobbig och man minns inte hur jobbigt den förra eg. Var.
Tror man får tänka två gånger innan man säger "njut" till ngn som just fått en liten bebis.

Man vet aldrig. Denna kanske hamnar i en förlossningsdepression eller har en krävande bebis. En bebis som har ont och besvär i magen...en bebis som är i behov av konstant trygghet i början... eller vill vara i famnen konstant då föräldern inte vill?

Man blir nog ledsen och funderar på om det är ngt fel på en för att man inte njuter. Men man får vara ledsen! Man får känna att allt är hemskt jobbigt! Man får tycka synd om sig själv och man får känna att man inte "njuter".
Vi föräldrar är bara människor och man kan inte förändras över en sekund. Den sekund man hörde sitt barns första skrik. Trots att den aldrig mer kommer att vara sig lik.

Anl. Till att jag skrev detta inlägg var eg för att jag såg en kommentar på en nybliven förälders Facebookvägg. Inget annat. Jag vill inte påstå att mitt liv är hemskt eller perfekt. Det är kaotiskt som det borde vara som småbarnsförälder ;)