Blev så irriterad på mina föräldrar i helgen. Var där i lördags och de verkar inte förstå! Jag blir så frustrerad för jag säger till snällt och det går inte fram. Andra gången säger jag till på skarpen och då får jag "du behöver inte vara då brysk". Får då dåligt samvete... mina föräldrar hjälper till med blöjor och mat osv... men samtidigt förstå!!!!
Vi satt och matade lille D och vad händer... jo de skrattar när han gör miner...lipar osv. Ber att de ska ignorera detta för det försvårar matningen... näe det går inte fram. De pratar till hnm och vill ha hans uppmärksamhet. Ber åter sluta för det funkar inte att mata.
Mamma hade ballonger i vardagsrummet och säger då "nämen jag hämtar ut ballongerna så får han leka för han vill ju inte ha mat". Blir då riktigt irriterad och höjer rösten "näe problemet är ju att du och pappa inte låter hnm vara ifred vid maten! Om ni bara försvinner ett tag så går nog matningen gallant!" De ser ledsna ut och går sin väg en stund. Vipps så hade vi fått i hnm all mat.
Blir så frustrerad för jag vill inte vara elak.
En annan. Lille D drar ut alla lådor hipp som häpp. Och jag ser det som en självklarhet att han ska få krypa runt. Men de vill helst bära hmm hels toden vilket slutar med att lille D blir arg... så de släpper ner hnm... ja... i köket längst ned har mamma sina mediciner. Bad henne sätta lås eller byta medicinlåda. Varpå hon säger "jamen vi får knappt träffa hmm och han är sällan här så jag ser ingen mening med att ändra låda".
Där blev jag arg fick då direkt fram "du får träffa ditt barnbarn minst 1 gång i veckan, mer än många mor/far föräldrar får träffa sina barnbarn... han är bara 1 och har varit här själv mer än många av mina vänninor vågat lämna dina barn hos sina föräldrar... men jag hör att ni vill träffa hmm mer sällan och absolut inte ha honom här mer... för så blir det med den inställningen..."
Hur svårt är det att byta plats på medicinlådan? Den är längst ned! Mamma har epilepsimediciner och starka smärtlindrande, pappa har hjärtmediciner. Sen alla vanliga smärtlindrande och salvor! Nej jag vill inte ens tänka tanken att mitt barn av ett sketet misstag råkat fått i sig mediciner bara för att hon inte vill byts plats eller låsa lådan!
Vad är det för fel på dem? Varför funkar inte det med samtal? Har pratat flera gånger... har aldrig upplevt mina föräldrar så... det är som om de nonchalerar mina önskemål bara för att de har tre barn osv... men ärligt... de har glömt allt känns det som! Jag fattar inte hur jag ska nå fram till dem. Blir djupt förtvivlad över saken :/
I helg ska han vara hoss dem i 6h... både jag och maken jobbar. Men jag har ont i magen... vet inte... men de är omöjliga... ett som är tur är att maken blev borttagen från söndagspasset... då är det bara lördagen de får passa hnm... så skönt... lättade en del
Särskilt när de oftast kör med "han vill ju inte då ska han inte behöva" så en dag då de passade hnm så fick han halv lunch och inget mellanmål. Ungen var så hungrig och frustrerad.... detta trots att jag talade om vikten av mat... men men... en dag utan mat dör han inte av... :/
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar