Åh vad kul en pojke...

När ska ni börja försöka att få en flicka? Ni måste försöka med att få en flicka! Annars kommer ni att ångra det, tro mig det är roligare att ha en av varje.

Detta har sagts till oss redan 2a veckan från hans födelse. Vad är det med människor!? De som sagt detta är bekanta som inte vet ngt om vår situation, men ändå? Är det så man beter sig mot en relativt nyförlöst kvinna? Hon har knappt kommit in i en ny vardag, har troligt fortfarande men efter graviditeten och trots den tuffa nya vardagen försöker glädjas över sitt lilla barn... så ska det börjas tänkas på ett nytt barn?? Näee...lägg ner! Var samma sak med lille D, när kommer tvåan? Detta redan ngn vecka efter hans födelse.

Är ett pars reproduktion verkligen en allmänhet?? Inte går jag och frågar om ngns ekonomi, eller hur ofta de har sex... men tydligen barnafrågan är allmänt tycke och tänkande... som dessutom verkar vara en självklar enkel fråga. Det är bara att skaffa barn...

Sista som frågade kunde jag inte mer än att bita av. Var redan irriterad... svarade:
* men tänk om jag får en till pojke då?
- då får ni försöka igen "skratt"
* aha men då kommer jag att få två helt oönskade barn... då jag inte vill ha fler... tar du hand om dem då?
- nämen du kommer att vilja ha dem!
* jaså? Förresten vill du skänka mig minst 6000kr för att försöka mig på att skaffa detta oönskade barn?
- varför skulle jag ge dig pengar? Vad ska du med pengarna till?
* jo men eftersom du anser att det är din rätt att anse att jag ska skaffa fler barn på jakt efter en flicka som jag inte är intresserad utav. Då anser jag att du måste betala för vad du anser dig ha rätt att tycka och tänka om. Jag kan inte få barn på naturlig väg och minsta konstanden om vi har tur är ca 6000kr. Kan komma att kosta upp runt 72 000 om ej mer då ivf är dyrare. Lille D kom till via ivf så det är inte omöjlift att dwt behöver uppreppas.
- nämen du behöver inte ta det så... var ju bara på skoj
* barnafrågan är inget man skämtar om. Det kan såra vissa djupt. Det är känsligt...

Samtalet byts...personen är märkbart obekväm i situationen... var jag för hård?
Men allvarligt jag blev djupt irriterad pch kunde inte hålla mig längre. Denna person fick ta smällen.
Jag är oerhört tacksam och överlycklig över mina små pojkar. Är hel och komplett... handlar inte om kön...jag har fått mina två efterlängtade barn. Min vardag är så som jag önskat mig. Varför ska andra komma och ta det irån mig!? Är det så viktigt med kön? Varför? Är det inte glädjen som barnet ger dig som är det viktiga? Eller saknar många så starkt att kamma håret, klä i rosa kläder och gulligulla? Vet ni det kan man med en pojke med...om det är det som är det viktiga.

Jag blir otroligt illa berörd över att jag inte kan få glädjas över mina mitakel utan att andra anser sig ha rätt att lägga sig i min familjesitution som om det vore kvällens nyhet på löpsedeln. Värre är det att det kommer så tätt på hans födelse...det gör mig nästan arg.