Vet att lillplutten lever. Hörde hjärtat imorse. Hoppas allt är bra däremot! Det kan jag inte veta än. Funderar på att boka privatultraljud till 14+* då känns inte glappet så långt.
Då får jag också svart på vitt att allt är bra.
Nojig? Men det får jag väl vara? Det har inte precis varit så lätt att bli med barn!
Drömde i natt. Denna gång var det en akut dröm som alltid men en bättre sådan.
Börjar med att förklara en sak innan jag beskriver drömmen.
Igår får jag reda på att min farmor som bor kvar i mitt hemland inte mår så bra.
Hon har Parkinson sedan några år och det här pendlat. Till saken är att hon har blivit nedstämd och börjat halucinera, blivit allt mer förvirrad och ja snurrat till det.
Mina fastrar där nere är inte de smartaste och ja vill ha pengar för att ta henne till dr. Klart pappa ställer upp men på ett krav att de inte tar henne till den dr. de pratat om. De ville ta henne till en biolog!? Suck! Så pappa fick som han ville och de ska ta henne till hennes egna neurolog dr. Den som har hand om hennes Parkinson. Låter väktare vettigast?
Det som retar mig är att mina fastrar har råd med att gå i korta fina kjolar ha fina smycken... ha fina väskor... fint sminkade och fint ordnade naglar. Men de har inte råd att spara pengar så att de kan ta hand om sin mor utan vi här måste underhålla med det! Blir så arg!!
Och det ord/meningar jag hade i mitt sinne då jag fick reda på Ang. Farmor var "feta dumma kossor som kan gå omkring och se ut som horor, men inte ta hand om sin mor som slitit för dem"
Hårda ord ja... absolut! Men det var så jag kände... särskilt när jag vet att de har råd att spara lite om de inte slösade hej vilt.
Så till drömmen. Har precis förlöst och lämnar sjukhuset för att bm bett om att vi ska ta en promenad samt ut att äta medan de tvättar rent barnet och kollar att allt är bra. Går ned till en hamburgerbar och där möts vi av ett otrevligt spansktalande par. Som säger ngt dumt på spanska till min make. Varpå jag börjar säga att "ska hon säga, det är inte vi som ser ut som fula horor" mannen säger ngt som jag inte minns. Men jag svarar "ja, det kan ju inte vara lätt att vara en idiotisk fet kossa" mannen svarar med att säga att det är jag som är fet. Svarar då "där ser du att du är en idiot, jag är inte fet! Jag har precis förlöst världens finaste barn". Sedan går vi mot sjukhuset för att gå och träffa vår fina... där vaknar jag
tror kroppen börjar förstå att det är på riktigt! Att detta kan komma och gå alldeles bra!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar