Tur att jag sade nej till kusinen idag för en träff i centrum. Jag hade nog intr fixat det!
Maken jobbar 7 nätter till samt 2 kvällar fram till 1 augusti. Alltså tre veckor till! Vilket ja då innebär att från 19.30-08.30 är jag ensam. Maken har hitills oavsett om han jobbat eller inte tagit 05.00 blöjan sedan väckt mig för amning för att sedqn lägga lille d i sin säng en stund till. Har på så vis varit utvilad!en nu får jag fixa detta själv. Samt kvällsrutinen! Vilket igår medförde att jag fick lägga en redan trött liten i vår säng gallskrikandes bara för att hämta hans magdroppar och D-droppar samt gå på toa och byta till nattkläder. Är van vid att maken vyssar och håller om.
Nu fick han ligga där och skrika hjärtskärande tills jag var klar. Och man är effektiv! !! =) ♥
Tur att jag inte längre blit stressad. Det gör ont att lämna sitt barn skrikandes på plats en stund. Särskilt då man vet att vad den vull är närhet, tröst och ett bröst samt sova.
Men ja...jag fixade det! Tur att han sover minst 4-7h/natt numera. Hade det varit wom i början så hade jag ldrig pallat det!
Åter all ära till alla dessa kämpande ensamstående! Vissa av er klarar även syskon!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar