Vaknar upp med extrema smärtor i bäcken. Kan knappt stiga ur sängen och maken är inte hemma.
Pratar sen med mamma som verkar tycka att det är dumt och onödigt för mig att ens tänka på en sätesförlossning. Fick inte det stöd jag hade hoppats på. Ville nämligen ha en sätesutredning om vändningen inte går bra. Riskerna för sätesförlossning och kejsarsnitt är eg. Inte så olika varandra. Det mest positiva för sätesförlossning är att då får lillen komma när han själv vill och inte efter ett bestämt datum som medför att han inte bakats klart, utan vi bestämmer när det är dags.
Någon mening finns att han vill sitta och inte vara som alla andra.
Jag vet att det kan leda till ett akut snitten då har jag iaf försökt.
Ville ha min mors stöd... men verkar inte som jag kommer att få den. Blev så ledsen utav det.
Men får väl förstå att det är ngt jag inte alltid kommer att få. Stöd från omgivningen. Maken förstår mig och det är det viktigaste!
Och klart! Jag tänker inte riskera vår pärlas liv! Det är det enda jag tänker på! Han är viktigast, att han ska ha det bra. Så det var nog därför jag kände att ens tanken var fel från mor min. Förstår inte varför man tror att ett kejsarsnitt är ett enkelt och lätt ingrepp utan problem? För det är det inte! En bukoperation är alltid riskfylld för både personen och i detta fall även barnet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar